Det finns lösningar, det görs saker. Opinionsbildning, minskad konsumtion och arbetstid, småskaliga och alternativa energilösningar, bilpooler, matlag, stadsodling, biokol i jorden - läs mer här!

nylivstil
Ingen radikal förändring kan komma till stånd så länge vi bara dövar symtom.
Vi måste förändra vårt synsätt i grunden. Läs vidare här och här

Slaveriet har pågått länge nog. Strejkar ingen kommer det bli mycket värre.

ÄR EN FREDLIG VAPENFRI VÄRLD MÖJLIG?

5 föreläsningar i Örebro, hösten 2011

- En av slutsatserna av höstens fem föreläsningar i Örebro på temat - Är en fredlig vapenfri värld möjlig? avlyssnade och nedtecknade av Kurt Gustafsson och Gunilla Winberg

Först ut är fredsforskare Jan Öberg, chef för Transnationella Stiftelsen i Lund (www.transnational.org) som ska tala om

HOPPET STÅR TILL FN SYSTEMET, OM EN FREDLIG VAPENFRI VÄRLD SKA BLI MÖJLIG!

Vägar till att minska våldet i vår värld.

- Det är för mycket ANTI – eller NED MED i fredsrörelsen. Det är viktigare att fokusera på vad vi kan göra i stället, säger han och spänner sina pepparkornsbruna ögon i publiken.

- Alternativen finns ofta inte ens med i folks huvuden, fortsätter Jan Öberg. – Balansen mellan vår inlevelseförmåga och hur vi ska uttrycka den, är ofta ett problem. Hälsa och fred är delar av ”det goda livet,” som människor vill ha.

Svensk vapenexport, som har ökat med över 300 % på tio år, utgör en, delvis okänd, svulst på vår samhällskropp stött av de militärindustriella komplexen i världen, inte minst av USA som har 732 militärbaser i 130 länder.

Jan Öberg går sedan över till att tala om de fem stora megakriserna i världen:

Den ekonomiska krisen, huvudsakligen orsakad av bankernas oansvariga uppträdande.

Miljökrisen, som funnits med oss alltsedan energikrisen på 1970-talet och nu, bland många dystra tecken på obalans i våra nuvarande energisystem, resulterat i ”peak oil”, smältande isar och regnskogar som avverkas i allt snabbare takt.

Demokratikrisen - Den parlamentariska demokratin fungerar inte längre. Det finns ingen global demokrati, ingen global beslutsmekanism på politisk nivå, något som skulle behövas i vår globaliserade värld. – I allmänhet kan inte politiker tänka globalt. Det kan däremot militärer och företagsledare, menar Jan Öberg.

Den säkerhetpolititiska krisen på global nivå beror till stor del på att 1 -2 miljoner Irakier, Afghaner och folk på Afrikas Horn har mördats i krig under de senaste decennierna. Våra journalister har i allmänhet ingen kunskap om eller utbildning i att skriva om internationell politik på ett begripligt sätt. Därmed lämnar man människor, som vill bilda sig en uppfattning om världens problem, i sticket.

Kulturkrisen består för närvarande av en pågående nedsmutsningskampanj mellan kristna och muslimska fundamentalister.

Angående terrorbalansen i världen påpekar Jan Öberg att 192 stater använder 1700 miljarder dollar/år för att skydda sig mot varandra medan FN har en total budget på 30 miljarder/år.

- Vad som är positivt, fortsätter Jan Öberg, nu med större entusiasm, är att FN skulle kunna spela en viktig roll igen, men hela systemet måste först reformeras.

- USA är på väg nedåt och kommer därför förmodligen inte utgöra samma bromskloss som tidigare(Jämför med Johan Galtungs bok: The fall of the US Empire and then what?)

- Vi måste satsa på mer fredlig konfliktlösning på alla nivåer. I skolorna borde det ingå som ett eget skolämne att kunna hantera konflikter, åstadkomma försoning och få/ge förlåtelse. Fredliga konfliktanalyser borde göras vid alla konflikter, som hotar att eskalera. Varför inte också inrätta fredsakademier? Är det inte märkligt att den tvärvetenskapliga freds- och konfliktforskningen lagts ner både vid Lunds - och Köpenhamns Universitet?

- Det måste bli relevant att åter diskutera fred igen! - utbrister Jan Öberg. Tänk att inga regeringar i Europa har fredsrådgivare! I FN-stadgan står det att fred ska skapas med fredliga medel – peace be created by peaceful means.

- I stället för att enbart tala om nedrustning skulle man kunna tala om omrustning, menar Jan Öberg. Med det menar han att varje land har rätt till ett ”lågdestruktivt”, defensivt försvar, som endast kan användas inom det egna territoriet.

- Glöm interventionskrig, fortsätter Jan Öberg – gå aldrig i krig för en god sak, för att rädda något. Se hur det gick i Libyen, där det var meningen, att flygstoppet skulle bli effektivt, kortvarigt och utan dödsoffer.

- I varje land borde det finnas en FN – ambassad. Marknadsekonomin kan inte enbart styra samhället.

- Den goda modellen är en förvaltarskapsekonomi. Vi människor står inte i centrum av utvecklingen ensamma. I samklang med allt levande måste vi vårda och värna vår jord och motverka konsumismen som ideologi. En global etik, behövs, där krig som konfliktlösning AVSKAFFAS, avslutar Jan Öberg .

Freds – och konfliktförebyggande åtgärder med exempel från Danmark och Indien med Else Hammerich

Else Hammerich är en imponerande person både genom sin framtoning och sina insatser för fred och konfliktlösning. Efter att ha suttit i EU-parlamentet i tio år, började hon en ny karriär genom att starta ett centrum för konfliktlösning i Köpenhamn. Låt oss lyssna till henne själv:

- Jag är ett krigsbarn som växte upp under Andra Världskriget. Danmark var då ockuperat av tyskarna. Min familj drabbades liksom många andra av ond bråd död och själv fick jag polio. Skräcken för våldshandlingar fanns hela tiden hela tiden där, även sedan kriget var över. - Jag utbildade mig så småningom till lärare och vuxenpedagog. Min lärarbana avbröts av en längre sejour i EU-parlamentet, som tyvärr kan sammanfattas med uttrycket ”tjuv- och rackarspel”. Där pågick hela tiden maktkamper bakom kulisserna, som hade mer med prestige- och maktfrågor än med EU-parlamentets verksamhet att göra.

Idén att starta ett center för konfliktlösning föddes. Sagt och gjort 1994 grundades centret med Else Hammerich som dess ledare under de första tio åren. Man utbildar barn, ungdomar och vuxna i konflikthantering. Oftast gäller det konflikter inom familjen eller på arbetsplatser. För närvarande har centret 23 anställda lärare/konfliktlösare som delar sin tid mellan att undervisa på centret och att arbeta ideellt ute i samhället eller mot ersättning i företag. Hälften av arvodena går tillbaka till centret och hälften går till lärarlöner. På det sättet går verksamheten runt utan stöd vare sig från stat eller kommun och lärarna och ledningen kan tillsammans driva skolan utifrån sina egna värderingar.

Vi som lyssnar är helt imponerade. Oss veterligen finns inget liknande center i Sverige. (För mer information se www.konfliktloesning.dk)

- Jag vill gärna lyfta blicken lite och också se på situationen i världen, säger Else. - Det pågår just nu sju krig mellan stater och 32 väpnade konflikter. Mer och mer pengar läggs på vapen och alldeles för lite på att hitta fredliga lösningar. Politiska beslutsfattare verkar få det allt svårare att ta till sig fredliga konfliktlösningar trots att center liknande vårt finns på alla kontinenter.

- Jag har en önskan och den är att man inom FN-systemet skulle kunna utbilda professionella medlare, som skulle sättas in med kort varsel i oroshärdar, där det finns risk för att konflikter ska eskalera till krigshandlingar.

Till sist berättar Else om sina erfarenheter som medlare mellan olika grupper av exiltibetaner som lever i Dharamsala i norra Indien. Där var hon med om att i partnerskap med exiltibetanska regeringen utbilda konfliktlösare som i sin tur lyckades skapa samtalsgrupper bestående av nyanlända och ’gamla’ flyktingar från Tibet. Tillsammans kunde lösa de interna konflikter som ofta uppstod.

- Eftersom kriget skapas i människornas hjärtan, måste också freden börja där, avslutar Else Hammerich.

Problemen med vapentillverkningen i Sverige och i världen

med Rolf Lindahl

Rolf Lindahl är verksam på Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.

Han ger inledningsvis en liten presentation av föreningen:

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, SFSF är världens äldsta

Fredsorganisation. Startade 1883 och har i dag 5500 medlemmar.

Svenska freds var på 50-talet med och stoppade planerna på svenska

Kärnvapen. Avslöjade Boforsskandalen 1984. Har deltagit i en internationell

kampanj som ledde till förbud mot personminor och klustervapen 2006.

Arbetar kontinuerligt med konfliktlösningsproblematiken, för nedrustning, med

spelreglerna för vapenhandeln och försvarsfrågorna.

SFSF arbetar oberoende av partipolitiska och religiösa bindningar.

Så fortsätter Rolf:

FN:s millenniedeklaration 2000 är ett internationellt försök att styra nationernas resursfördelning mellan freds- och konfliktförebyggande åtgärder kontra de militära. Där sägs att förhållandet ska vara 5-15. Hur kontrollen av efterlevnaden ser ut kan diskuteras.

I världen i dag läggs 1700 miljarder dollar per år på militära utgifter. Under 2000-talet har dessa ökat med 50%. Likheter finns med situationen under kalla kriget.

Vad gäller den totala vapenexporten i världen så ser fördelningen ut så här i dagsläget: USA 31%, Ryssland 25%. Sedan kommer Tyskland, Frankrike, Kina osv. Sverige ligger på åttonde plats med 2,2%. Per person är vi dock den största vapen- och vapensystemexportören i världen. Vapentillverkningen sker oftast via internationella samarbetsavtal och är därför inte lätt att kontrollera.

Omkring 30% av världens forskning gäller vapenutveckling. Sverige upplåter stora markarealer för experiment med olika vapensystem, skjutfält bombområden mm.

Kostnaderna för miljöförstörelse, hälsorisker och sanering får inte glömmas bort i sammanhanget.

Rolf berättar vidare att Svenska staten i dag ger exportstöd för vapenförsäljning och systemkompletteringar som krävs för redan sålda vapen.

För att befrämja vapenexporten inrättades 2010 Försvarsexportmyndigheten. Ett listigt ordval. Myndigheten får i år 80 miljoner för att arbeta med stödåtgärder.

Exportkrediter, motköp mm hjälper bland annat fattiga länder att kunna låna pengar för vapenköp. Effekten blir oftast att fattigdomen konserveras och kan bidra till interna konfliktrisker.

Samarbetsavtal finns med över 40 länder och i vissa har Sverige också försvarsattachéer.

Sverige arbetar officiellt för fred och nedrustning i världen men agerar även aktivt till förmån för vapenexport. Av Sveriges försvarsutgifter på 40 miljarder går hälften till vapensystemutveckling.

Sveriges vapenexport 2010 uppgick till 13,7 miljarder vilket är en ökning på över 300% sedan 2001. Exporten går till 63 länder varav stor del till de nordiska. Till Saudiarabien har ökningen varit stor. JAS- plan har sålts till Sydafrika.

Granatgeväret Karl Gustav såldes 2009 till nio länder i konflikt.

Det svenska agerandet ökar risken för krig och konflikter i många länder. Stärker diktaturer, fattigdom och underutveckling. Bidrar i egentlig mening till brott mot tanken på en fredlig världsutveckling.

Rolf understryker:

Svenska Freds och Skiljedomsföreningen bedriver kampanjer mot svenskt agerande, speciellt i samband med vapenhandeln med diktaturer och mindre demokratiska länder. Viss framgång har uppnåtts. Motioner har lämnats in till alliansen och socialdemokraterna om hur kriterierna för demokrati ska tolkas.

Exportkontrollrådet gör i sammanhanget tolkningar och arbetar då med respekt för alla partiers viljeyttringar. Inom MP och V arbetar man för restriktivare hantering av vapenexporten.

Svensk vapenexport utgör 2% av landets hela exportvolym och anses av vår nuvarande regering nödvändig för arbete och välfärd.

1996 inkom förslag om att FN ska utarbeta internationella regler för vapenhandeln i världen. Detta viktiga arbete pågår med vissa förhoppningar om resultat.

Rolf Lindahl avslutar sin framställning med följande:

Sverige har flera skolor för vapenutveckling och krigsfrågor. Varför inte en enda fredshögskola ?

Vapen tillverkas inte av ondska utan för att tjäna pengar.

Välfärdsskapande nationellt arbete i ljuset av globala konfliktrisker

med Kåre Olsson

Kåre Olsson är organisk kemist, författare, kursbyggare och samhällsdebattör

Har varit aktiv som ordförande i JAK medlemsbank och v. ordförande i

Naturskyddsföreningen. Byggde upp kursverksamheten, Resursbevarande

försörjning vid Mora folkhögskola och Skattungbyn.

Skrev tillsammans med Göran Bäckstrand och Emin Tengström 2010 boken

Behovet av en ny förståelse. Den skrevs för att ge en tydligare bild av

människans verksamheter och tillkortakommanden i förhållande till den väv av l liv på jorden som vi oundvikligen är en del av.

Så tar Kåre ordet och låter oss snart förstå de bakomliggande orsakssammanhangen till ordvalet i föreläsningens rubrik.

I den stora maskinen samhället bygger vi i dag in avsevärda risker för framtiden. De primära behoven för att överleva är energi för olika ändamål och mat. Det mesta av den energi som förbrukas, för transporter uppvärmning och dylikt kommer från jordens ändliga resurser. Också den mat som produceras och oftast transporteras långt ifrån förbrukar allt mer fossil energi.

Naturresurserna, det naturen bjuder oss på, överutnyttjas allt mer. De blir till bristvaror som i konkurrensen lätt skapar spänningar mellan världens länder, fattiga som rika.

Samhället som helhet står efterhand inför allt större problem. Delar av det, exempelvis lokalsamhällen, kunde klara situationen bättre. Ett organisatoriskt spel som politikerna i dag inte helt behärskar. Strukturella system byggs också av andra aktörer, storföretag och affärsbanker där ekonomin utgör den avgörande drivkraften.

Kåre för oss så vidare in i varats väv.

Vi är människor och kan tänka. Vi kan se och agera utifrån värderingar som utan att skada livet som helhet, också gynnar oss själva i ett demokratiskt sammanhang. Vi har rättigheter men också skyldigheter och måste ta ett medborgerligt ansvar för våra gemensamma samhällsangelägenheter.

Våra valda företrädare, politikerna, är splittrade och till vissa delar maktlösa. Dagordningen är inte tydlig nog. Ett bra exempel på detta är klimat och miljöfrågorna. De är i stort sett borta ur debatten. Massmedierna är tysta och mer fokuserade på den ekonomiska sektorn.

När samhället nu blivit så komplext och därigenom också mer sårbart måste begränsningar för våra önskningar skapas. Nya förhållningssätt måste ge oss vissa spelregler. Vi kan inte längre förverkliga alla beslut och alla förväntningar kan inte realiseras.

Vi måste tänka om säger Kåre.

Människan är inte fri i förhållande till naturen. Vi är en oskiljaktig del av den. Vi ser inte tydligt våra begränsningar, vårt tänkande är slentrianmässigt. De biologiska varelser vi är, innebär samverkan med allt levande. Under och överordning är oviktigt.

Att tänka i begränsningar är i dag nästan tabubelagt. Alla ska lockas att vara

missnöjda. ”Att avstå utan att det är en uppoffring”, Peter Englunds ord, är något vi måste ta med oss framåt i tiden.

Vi har behov av en ny förståelse för hur samhället i dag är organiserat. Vi måste lära oss se hur vi som individer alltmer agerar utifrån förutsättningar som skapas av strikt kommersiellt tänkande. Respekten för miljö, ändliga resurser, social mänsklig omsorg tonas ner. I ett förändrat samhälle måste det vara möjligt att frigöra våra gemensamma nyttigheter från beroendet av den privata finanssektorns agerande. Affärsbankerna har fått en allt mer samhällsstyrande roll. Av de små lokala fristående sparbankerna finns nu bara ett sjuttiotal kvar i Sverige. Nya kreditinstitut utan vinsttänkande som huvudsaklig uppgift hör till ett socialt biologiskt hållbart samhällssystem. Som exempel kan JAK medlemsbank, Ekobanken och Länsförsäkringar nämnas.

Ur historiskt perspektiv kan vi se att förutsättningar för förändringsarbete går att organisera. Lokala intressegrupper, kooperativa eller folkrörelsedrivna ekonomiska föreningar har bildats för diverse ändamål. Exempel: egnahemsrörelser, odlarföreningar, lokala försäkringsbolag m.fl. Med ansvar för att ett hållbarare nytt samhällsbygge måste skapas går det att arbeta vidare utifrån tidigare erfarenheter.

Kåre Olsson avslutar:

Samhälleligt ansvarstagande och förståelse för naturens begränsningar kan och måste lägga grunden för verksamheter och organisatoriska modeller som gagnar ett anständigt kulturbygge.

Existentiell förståelse är viktig.

Allt är inte möjligt.

Fred med jorden – nya synsätt och livsstilar

Till höstens sista föreläsning har vi bjudit in två personer: Julian Rose, pionjär inom ekologiskt jordbruk i England, debattör och författare till boken ”Byt Spår för Livet – Lokala lösningar på globala problem” och Anders Tivell, jägmästare, tidigare verksam vid SLU, med erfarenhet från arbete i afrikanska länder . Numera verksam inom bl.a. Omställning – Sverige.

Vi ger först ordet till Julian Rose: Efter att ha uttryckt sin glädje över att få tala inför en svensk grupp, går Julian snabbt över till att citera en av klassikerna inom det småskaliga sättet att tänka nämligen E.F.Schumacher i sin klassiker Small is beautiful - Tyvärr har vi med vår storskaliga slösande livsstil byggd på ändliga resurser som olja, ännu inte fullt ut insett allvaret i den situation som Schumacher varnade oss för redan för trettio år sedan, men vi kan inte vänta i trettio år till. Förändringen måste ske NU.

- I England är 40 % av åkrarna utarmade på grund av överanvändning av konstgödsel. Cirka 80 % av jordbrukarna där använder konstgödsel . (Andelen ekologiska jordbrukare i Sverige är cirka 5 %. Övriga använder konstgödsel också här.) - Julian talade sedan länge om vikten av att undvika att pastörisera mjölk, vilket måste ske enligt lag både i England och Sverige. Han själv har emellertid lyckats få tillstånd att sälja opastöriserad mjölk direkt från sin gård i södra Oxfordshire tillsammans med färska grönsaker . Enligt Julian går en hel del näringsämnen förlorade vid pastöriseringen.

På samma sätt är det med grönsaker, som transporteras långt. Ett salladshuvud tex förlorar cirka 20 % av sitt näringsvärde för varje dag som går dvs ju äldre det blir. De grödor som får mycket konstgödsel växer snabbare, men blir veka och känsliga för skadeangrepp. Bonden måste då köpa bekämpningsmedel och sitter sedan fast i det agrokemiska systemet. Hans frihet blir begränsad. Ett sätt att komma ifrån detta, menar Julian är att skapa lokala marknader, dit människor tar sig för att köpa färska grönsaker. Ett positivt närmande mellan producent och konsument blir följden (jmf. Bondens marknad i Sverige)

- Även i städerna pågår förändringar, fortsätter Julian Rose, genom att överblivna markområden börjat användas för frukt- och grönsaksodlingar. I England kallas rörelsen Transition Towns och finns numera i ett sextiotal städer. - Ett annat sätt att öka kontakten mellan bönder och stadsbor är att ingå ett avtal om att bonden odlar en del av sina åkrar med beställningsgrödor för en viss person eller en grupp av personer. På det sättet hjälper man varandra; Bonden kan överleva och stadsborna garanteras färska grönsaker. – Julian understryker vikten av att de små familjejordbruken ges möjlighet att överleva och att de unga som vill lära sig att bruka jorden kan få goda mentorer i de äldre jordbrukarna. De vill gärna dela med sig av sitt kunnande till andra. Dessutom har närproducerade grödorna högt näringsvärde och smutsar inte ner miljön på grund av långa transporter. Jag är övertygad om att de har kommit tillbaka för att stanna, avslutar Julian Rose segervisst.

Så går ordet till Anders Tivell, som öppnar med att utbrista:

- Varför tillåter vi allt galet som sker? – Anders exemplifierar genom att jämföra storleken på de fotavtryck, som vi i den rika världen lämnar efter oss med de betydligt mindre i Tredje Världen.

- Det är viktigt att undersöka förhållandet människa – natur. I Sverige har landsbygden blivit en slags restprodukt, säger Anders Tivell misslynt. – Det är synd om oss stackare, som blev kvar, när de flesta flyttade till städerna. Vi brukar dessutom jorden på ett felaktigt, ”högeffektivt” sätt, där olja står för 90% och solenergi bara för 10% av den energi som går åt för att få spannmål att växa.

- Det är ett vansinnigt slöseri med ändliga resurser, fortsätter Anders. Vi måste tillbaka till en småskalig matproduktion. Genom vårt ohållbara sätt att leva utrotas dessutom en art var tjugonde minut, i stället för var tjugonde dag, vilket vore mer normalt. – Jag håller med Julian Rose om att vi måste bli fler som brukar jorden, fortsätter han. - I det arbetet behöver vi få stöd av varandra. Att ha goda grannar som också är lantbrukare, är en perfekt lösning! säger Anders Tivell och blickar entusiastiskt ut över församlingen.

- Men det är svårt att arbeta med Omställning – Sverige, fortsätter han. Arbetet går långsamt. Trots att de flesta av oss vet att vi lever på fel sätt, drar inte tillräckligt många konsekvenserna av det och ändrar sitt sätt att leva.

- Därför tror jag att vi måste arbeta med våra inre värderingar för att komma vidare och förstå var de mentala blockeringarna finns och hur vi kan montera ner dem.

- Så nämner Anders ett seminarium som ska äga rum i Stockholm 17 – 18 febr. under ledning av Richard Hawkins från den engelska Omställningsrörelsen, som just ska ta upp våra värderingar och hur vi kan påverka dem och motivera oss själva och varandra att välja ett mindre resurskrävande, mindre prylfixerat samhälle. (För mer information se www.transitionsweden.se)

- Ett stort problem fortsätter Anders är att vi har tagit steget ut ur naturen. Förr ansåg vi oss vara en naturlig del av den, men redan på 1600 –talet började man göra skillnad mellan ande och natur. Det avståndet har hela tiden blivit större. – Vi måste tillbaka till insikten om att vi bor på en levande och i viss mån självreglerande planet – Gaia – som ju James Lovelock formulerade i sin Gaia –hypotes redan på 1970-talet., där vi alla ingår i samma ekologiska väv.

- Hur skapar vi ett juridiskt system, som baserar sig på dessa tankar? Undrar Anders och avslutar med:

- Vad vi behöver är ett annat sätt att se världen - en SYNVÄNDA!