Dags för utjämning

- stoppa det orimliga talet om tillväxt

Två dagar per år existerar total global rättvisa beträffande världens viktigaste naturtillgång - solljuset - utan vilken inget liv vore möjligt. På dessa dagar får alla länder på vår jord njuta 12 timmar av solens livgivande strålar. I realiteten får ju varje del av vår planet lika mycket solljus sett över hela året. Ljuset är den enda naturtillgång som är absolut rättvist fördelad över hela jorden.

På "jämningsdagarna" - vår- och höstdagjämning - påminns vi om detta. Då har vi alldeles särskild anledning fråga oss, om det inte är rimligt att hela mänskligheten delar rättvist på alla jordens tillgångar så som den tvingas att dela på dagsljuset.

Från år 1900 till i dag har världens befolkning ökat från c:a 1600 miljoner till 6100 miljoner. Samtidig har våra kunskaper om tillståndet på vår planet ökat ofantligt och vi har på allvar förstått att jordens naturtillgångar är begränsade, och det gäller inte bara energitillgångar som olja och kol, inte bara metaller och andra mineraler, utan framför allt de mest grundläggande: odlingsbar mark, rent vatten och ren luft. Dessutom har vi tvingats inse att dessa resurser fördelas oerhört orättvist.

På 1970-talet angav forskarna att 80% av jordens resurser förbrukas av 20% av dess befolkning. Vid sekelskiftet hade enligt UNDP de 20 procenten ökat sin förbrukning till 84%.

Det betyder att bland de rikaste 1240 miljonerna, som lever huvudsakligen i industrivärlden tillskansar sig varje människa i snitt 21 gånger mer av jordens tillgångar än vad var och en av de 3160 miljoner människor som lever i den fattiga världen. Om alla människor levde som vi i den s.k. rika världen skulle världen endast kunna försörja c:a en tredjedel av världens nuvarande befolkning. ( Samtidigt har klyftorna mellan rika och fattiga ökat även i de rika länderna. Vi har nyligen nåtts av svensk statistik som visat att företagsledarnas inkomster ökat 70% på fem år medan löntagarnas löner ökat i snitt 20 % på samma tid.)

Vi har just genomgått en folkomröstningskampanj där ett huvudargument har gällt vad som kunde vara bäst för den ekonomiska tillväxten och vad som skulle kunna öka handeln. Kort sagt man har vädjat till människors vilja att vårt land skall bli rikare. Det gäller att BNP skall öka. Vad BNP innehåller talar man aldrig om. Är det flera bilar, fler prylar och flera charterresor eller mera vård och omsorg? Vägverket och Luftfartsstyrelsens prognoser visar vilken tillväxt dom tror på, kommuner och landsting är mycket blygsammare i sina prognoser.

Vi är alla utsatta för ett propagandamaskineri som får Hitlers och Stalins propagandaministerier att likna amatörförsök - en flod av reklam, som talar om för oss alla våra "otillfredsställda behov" och hur vi skall tillfredsställa dem.

Samtidigt vet vi att även i vårt samhälle finns det människor som är fattiga och ändå fler människor som känner sig fattiga och hoppas på att komma ikapp grannens eller kompisens standard om det blir "ökad tillväxt". Men det finns bara ett sätt för hela nationen att öka tillväxten för egen del, nämligen att göra det på andra folks bekostnad. "Den som tror på obegränsad tillväxt på en begränsad planet måste antingen vara idiot eller nationalekonom." (Kenneth Boulding). De rika ländernas standard har för länge sedan nått gränsen för vad som av resursskäl är möjligt i global skala. Vårt bilåkande, vårt flygande, vårt köttätande, vår bostadsstandard, vårt prylsamhälle,vårt nöjesliv kan omöjligen vara en modell för de fattiga 80 procenten av världsbefolkningen.

Detta är livets realiteter, men världen lever i en kollektiv galenskap som förtränger livets realiteter. På 1970-talet talade Erik Damman, Georg Borgström, Kenneth Boulding, Romklubben och många andra om världens begränsade tillgångar och behovet av global rättvisa. Denna klarsyn ledde till att Framtiden i Våra Händer bildades - i Sverige 1976 - med kravet på en ny livsstil i västvärlden. Då aktualiserades för första gången "dela-lika-dagarna" Vissa av den tidens debattörer och journalister målade upp katastrofbudskapet i svarta färger och andra -nationalekonomer, affärsmän och vetenskapsmän - förnekade det. Med massmedias och politikernas hjälp lyckades den stora allmänheten så småningom förtränga det obehagliga budskapet.

I dag har man lyckats glömma ett enkelt faktum: "vi har bara en jord, det finns ingen i reserv". Den nyliberala ideologin har hjälpt människor att inrikta sig på kortsiktiga egoistiska mål och gjort marknaden och konkurrensen till de redskap som skall styra oss till framtidslandet. Detta har förklätts till fred, frihet och framtida rikedom. Obehagliga sanningar förträngs. Många tröstar sig med tron på nedsippringseffekten: får vi det bättre genom uppfinningar, tillväxt och handel så kommer en del av standardökningen sprida sig nedåt till de fattiga. Naturlagarna säger något annat. Det finns bara en möjlighet för alla de fattiga att få det bättre, nämligen att de rika avstår från en stor del av sina anspråk på jordens resurser.

Det finns många dåliga försök att försvara dagens orimliga världssituation, och man kan lura alla människor en viss tid, man kan lura vissa människor hela tiden, men man kan inte lura alla människor ständigt. Det finns starka tecken på att allt fler människor inser att vi lever i en värld som hamnar i katastrof om vi inte besinnar oss, och att det är dags att ta gemensamt ansvar för den verklighet vi lever i. Därför är det tid för Framtiden i Våra Händer med förnyad kraft skall aktualisera ny livsstil och global rättvisa. En väg bland många är att få allt fler - enskilda och organisationer - att sluta upp kring det budskapet på dela-lika-dagarna: Höstdagjämning och vårdagjämning. Låt oss hjälpas åt att föra ut utjämningsbudskapet!

Lars Norberg