”Den nya tidens” slut – och sedan

Med stor sannolikhet kommer de flesta som lever nu, i början av 2000-talet, att få uppleva att den epok som började år 1500 och som Västerlandet benämnde ”Den nya tiden” kommer att få ett dramatiskt slut. Slutet sammanhänger med resursbrist, miljöförstöring, överbefolkning och klimatförändringar. Planeten Tellus är sjuk, den har feber, och allt tyder på att det blir värre.

En rad indikatorer pekar på att den rådande ordningen grundad på materiell tillväxt och obegränsad tillgång på energi och naturresurser står inför ett sammanbrott.

De flesta undviker att tänka sig in i vad sjukdomen betyder och ägnar sig åt ”business as usual”. Men, som det heter i ett gammalt bibelord, ”syndens lön är döden” och när mänskligheten syndar grovt mot naturen, mot livets villkor på många områden, är det alls ingen överraskning om det leder till döden. Områdena är de grundläggande livsområdena som mänskligheten och hela biosystemet är beroende av för sin överlevnad: luften, haven, färskvattnet, odlingsbar jord, skogarna, mineralerna Jag återkommer till frågan om det hotande sammanbrottet, men låt oss först följa ”Den nya tiden” med dess livssyn: hur den började och vad som utmärkt den fortsatta utvecklingen mot en hotande katastrof. Till sist ställer vi frågan: vad händer sen? Finns det ett sedan. Kanske mänskligheten kan välja ett alternativ som räddar ett fortsatt liv på planeten Tellus. .

Det är en lust att leva .

”O århundrade, o vetenskaper! Det är en lust att leva, studierna blomstra, andarna vakna” så skrev Ulrich von Hutten i ett brev till en vän år 1518. Så startade det som kommit att kallas ”Den nya tiden”, Samma år bannlystes Luther av påven sedan han den 31 oktober 1517 hade spikat upp sina 95 teser mot påven och avlatshandeln på kyrkporten i Wittenberg.

Mer än 20 år tidigare hade Vasco da Gama funnit sjövägen till Indien. Redan 1492 nådde Columbus Västindien och startade den snabba spanska kolonisationen av Amerika. Och 1522 hade den första världsomseglingen fullbordats. Copernicus påvisade att jorden ingalunda var världens centrum. Europa, om än sönderstyckat i ett antal rivaliserande länder och furstendömen, hade startat den globala erövringen. Det var sannerligen en ny tid.

Tidigare levde man i Medeltiden vars begynnelse i Europa dateras till år. 700 e Kr. Dessförinnan låg Forntiden som var indelad i ett flertal epoker såsom Stenålder, Bronsålder, Järnålder, Romarrikets tid, Folkvandringstid etc. Dessa begrepp speglar Västerlandets syn på sin egen historia. I de andra världsdelarna ser man historien på ett annat sätt. I Västerlandet har man dessutom knutit värderingar till de historiska epokerna, värderingar som har bitit sig fast. Medeltiden var mörk och okunnig, fylld av vidskepelse och förtryck: förtryck från feodalherrar, förtryck från den katolska kyrkan, förtryck i en kultur fylld av våld och vidskepelse.

Den grekiska och romerska epoken var däremot ur många synpunkter ett föredöme. Renässansen, den kulturella epok som inträffade omkring år 1500 i Europa, ville återföda de antika idealen och sätta människan i centrum. Hon skulle inte längre vara underordnad Guds allsmäktiga vilja utan som Guds medarbetare fortsätta Guds verk i skapelsen. Eller var hon kanske Gud själv? Den nya tiden var den epok då den europeiske mannen (kvinnorna syntes sällan) såg sig själv vara den globalt överlägsne - andra rasers herre och jordens herre - fri att ta för sig av allt som naturen bjöd.

Under medeltiden fanns det inga tecken på Europas överlägsenhet. Tvärtom i striderna mot de islamska länderna under medeltiden hotades Europa med underkastelse Men med ”Den nya tiden” kom något nytt. Den utmärktes av ökad andlig frihet genom renässansen, reformationen, boktryckarkonsten, med naturvetenskapens framväxt från Galilei till Newton och Einstein och de stora geografiska upptäckterna. Allt större delar av jordens folk och länder tvingades till underkastelse. Självkänslan stärktes ytterligare genom en fantastisk teknisk utveckling som accelererade våldsamt se senaste 150 åren av ”Den nya tiden”.

Nationalstater grundades som konkurrerade om makten. Samtidigt som påvekyrkans makt minskade växte det fram en ny klass av köpmän och skeppsredare som grundlade förmögenheter genom handel med främmande länder och kunde konkurrera med den gamla jordadeln om den politiska makten. Ja, det var en ny tid. En tid då Västeuropa startade den ökande exploateringen av de andra världsdelarnas naturresurser och deras folk.

3. Framgång föder framgång

Femtio år efter Columbi ankomst till Västindien var Aztekerna besegrade och Mexiko erövrat, Inkariket i Peru var slaget i spillror och plundringen och exploateringen fortsatte. Portugiserna lade Brasilien under sig. Utrotningen av urbefolkningen i Västindien avslutades redan före 1500-talets slut och behovet av arbetskraft till de nygrundade sockerrörsodlingarna fylldes genom import av negerslavar. En kort tid hade spanjorerna monopol på slavimporten från Västafrika, men monopolet bröts snabbt och från år 1600, i över tvåhundra år, konkurrerade de västeuropeiska sjöfartsnationerna, Spanien, Portugal, England, Holland och Frankrike inom denna grymma handel. Europa inte hade så mycket att bjuda på vid ett handelsutbyte.

Några exportvaror var dock populära såsom skjutvapen och alkohol. Kunde man inte köpa så brukade man våld i stället. Detta var framgångsrikt i de flesta världsdelar. Med den starkes rätt - övertygad om sin av Gud givna överlägsenhet – kunde européerna ta för sig av allt vad jorden bjöd inklusive människorna som kunde förslavas. I starten var portugiser och framför allt spanjorerna de mest framgångsrika. och snart hade spanjorerna underkuvat stora delat av det amerikanska fastlandet från Mexico i norr till Peru i söder. Portugisen Vasco da Gama fann sjövägen till Indien men portugiserna var mindre framgångsrika i Asien än spanjorerna i Amerika. De anlade dock ett antal handelsstationer i Indien, Ostindien och på Java. Spanjorerna bedrev vad som i praktiken var rena utrotningskrig mot indianerna som också dukade under för de sjukdomar som spanjorerna bringade med sig från Europa.. Till att börja med var importen från Amerika koncentrerad till guld och silver som hänsynslöst rövades från indianerna. Men redan i slutet av1500-talet hade man börjat med sockerrörsodlingar för export samtidigt som koloniseringen av allt större områden från Mexiko i norr till Chile i söder fortsatte på indianernas bekostnad.

4. Allt fler vill vara med

När Engelska flottan 1588 besegrade den spanska ”oövervinneliga armadan” och Nederländerna ungefär samtidigt frigjorde sig från spansk överhöghet och grundade en egen sjömakt blev det fler som deltog i världserövringen. Under 1600-talet etablerade sig holländarna i Indonesien och Ostasien i konkurrens med portugiserna. Engelsmännen började erövringen av Nordamerika omkring år 1620 och startade samtidigt utrotningen av indianerna i Nordamerika. Frankrike lade beslag på Kanada. Under 1700-talet pågick Rysslands erövring av Sibirien och Centralasien

Det var ingalunda bara frågan om att erövra rikedomar. Européerna kunde exportera sitt befolkningsöverskott, särskilt mindre önskvärda grupper som de engelska puritanerna. Judar, irländare och polacker som hoppades på ett bättre liv flydde till det nybildade USA. Spanjorer och portugiser som inte fick plats i hemländerna byggde rancher och haciendor i Latinamerika. Holländarna byggde två nya republiker i Sydafrika. England exporterade sina straffångar till Australien. I och med att en världsdel var upptäckt betraktades det som invandrarnas egendom. Fanns där ursprungliga inbyggare, såsom indianer, aboriginer, guancher, maori, zulunegrer, så skulle de flytta på sig eller acceptera att bli billig arbetskraft åt dem som ”upptäckt” deras kontinenter. När urinnevånarna var ovilliga såsom indianerna utrotades de och i stället importerade man gratisarbetare – negerslavar - milliontals.

5. Konkurrensen inspirerar

De stora striderna mellan de europeiska staterna ägde dock rum på hemmaplan. Det trettioåriga kriget manifesterade suveräniteten för många konkurrerande stater samtidigt som vapentekniken utvecklades en utveckling som kontinuerligt fortgick. De Västeuropeiska protestantiska länderna framför allt England och Holland utvecklades snabbt under det att de katolska med undantag för Frankrike tenderade att stagnera. Konkurrensen fortgick med ständiga krig i olika konstellationer under hela 1700-talet. Franska revolutionen skakade om tänkandet på många håll och blev en inspiration för det nybildade USA. Inom naturvetenskap och politik växte nya tankar fram med franska revolutionen som största manifestation. Demokratiska idéer prövades i flera västeuropeiska länder. I England startade en teknisk utveckling i mitten på 1700-talet som kom att förvandla hela världen.

Det började blygsamt med James Watts ångmaskin som förvandlade den kemiska energin från markens stenkol till mekaniskt arbete av en omfattning som varit otänkbar tidigare.. Detta var det avgörande språnget. Att människan började använda sig av lagrad solenergi i form av kol. Det skulle visa sig revolutionera allt. Kolet var grunden för billig gruvbrytning, för billig järnframställning. I slutet på 1800 hade kolet och stålet revolutionerat transporter både till sjöss och på land och lagt grunden till otaliga industrier. Erövringen av de lager av solenergi som naturen lagrat under årmillioner var redskapet för den vite mannens överlägsenhet.

6. Europa blir världshärskare

Från att ha varit världsupptäckare och exploatörer i måttlig skala, i varje fall i Afrika och Asien, under tre århundraden etablerade européerna under 1800-talet överhöghet över största delen av planeten. Större delen av Asien behärskades av Ryssland som lagt under sig över 60% av världsdelens yta. I Indien härskade engelsmännen, i bortre Indien engelsmän och fransmän. Holland hade lagt beslag på det som i dag heter Indonesien. Och genom ett blodigt kolonialkrig vid slutet av 1800-talet lade USA Filipinerna under sig. I Asien fanns vid 1800-talets slut endast tre större fria länder kvar: Kina, Japan och Afghanistan (där engelsmännen misslyckades tre gånger - med erövringen -1838, 1878 och 1919) I Afrika var överhögheten än mer överväldigande. Endast Etiopien fanns kvar som oberoende nation. I övrigt härskade engelsmän, fransmän, spanjorer, portugiser, belgare och tyskar. Klimatet i Afrika förhindrade dock en stor europeisk invandring vilket ledde till att den stora inhemska befolkningen ofta behandlades som slavar, liksom de afrikaner som exporterades som slavarbetare till Amerika.

I Amerika hade de invandrade européerna i stort lyckats frigöra sig från moderländerna och bilda egna stater, men det är odiskutabelt att Västerlandets folk och kultur helt dominerade Amerika. I Australien lyckades européerna från den första kolonisationen 1776 snabbt ta över hela landet och fördriva aboriginerna till otillgängliga områden där de snabbt decimerades.

7. Tekniken ger överhöghet

Världserövringen hade inte varit möjlig utan den fossila energin och den tekniska överlägsenhet som européerna hade utvecklat. Kineserna uppfann krutet men det var med europeiska konstruktioner av kanoner, gevär kulsprutor, bomber, pansarskepp som världserövringen genomfördes. Parallellt med den militärtekniska utvecklingen skedde en våldsamt snabb fredlig teknisk utveckling i Europa – vanligen känd som ”den industriella revolutionen”. Den började i England i mitten av 1700-talet med ångmaskinen, vilket blev inledning till en helt ny energirikare, teknikdominerad värld där kolet under 1800-talet och oljan under 1900-talet mångdubblade européernas tekniska överlägsenhet. Och tekniken utvecklades på alla områden. Kemisk forskning och industri utvecklade syntetiska produkter för livets alla områden. Den medicinska forskningen och läkemedelsindustrin framställde botemedel och vacciner mot tidigare dödliga infektioner vilket medförde minskad barnadödlighet och ökad medellivslängd. Den industriella revolutionen accelererade och fick genomslag i Europa, Nordamerika, Australien och Japan under 1800-talets senare hälft, men den riktigt snabba utvecklingen skedde på 1900-talet då den västerländska tekniken blev den globala normen.

Den snabba exploateringen av de lagrade solenergireserverna accelererade i och med att man fann att jordens reserver av fossil olja kunde användas för allt fler ändamål. I början mest för transporter: automobiler, motorfartyg, men snart också till kemiska produkter som konstgödning, bekämpningsmedel, plaster, färger etc. Det var vetenskap, teknik och fossil energi och givetvis avancerade vapen som gav överlägsenheten och tillät Europa att exploatera resten av världen. Resten av världen dög till råvaruleverantör och i någon mån till kunder för europeiska varor. Maktöverlägsenheten tillät européerna att med ekonomiska maktmedel och handelsregler bevara överlägsenheten även när de underkuvade folken efter andra världskriget krävde sin politiska frihet.

8. 1900-talet, globaliseringen

Den industriella revolutionen och alla dess ekonomiska, sociala och politiska konsekvenser under 1800-talet fortsatte i accelererad takt under 1900-talet. Samtidigt fortsatte det gamla mönstret i Europa. Under århundradets första hälft försökte de europeiska staterna att förgöra varandra genom två storkrig, som man dessutom lyckades sprida över planeten så att de fick rangen av världskrig med oerhörda lidanden som följd. Krigen påskyndade den tekniska revolutionen på många sätt genom utvecklingen av flygteknik, radio och telekommunikationer, radar etc. samtidigt som den bromsade de civila teknikområdena.

Den mest ödesdigra krigsinnovationen var givetvis atombomben. Ett vapen av dittills otrolig sprängkraft som dessutom inte bara förbrände människor direkt men också genom sin långtidsverkan dödade genom strålsjuka och cancer. De första två atombomberna över Nagasaki och Hiroshima 1945 dödade direkt över 100 000 människor. Hur många som senare dog av strålningsskador är fortfarande en hemlighet. Då var redan de 66 största städerna i Japan nedbrända men USA behövde demonstrera sin makt genom atombomben.

Men från fredsåret 1945 formligen exploderade den civila teknikutvecklingen inom industri, jordbruk, kommunikationer och samhällsbyggande. Den västerländska tekniken med sjukvård, vaccination och industriellt jordbruk baserat på fossil energi förhindrade den självreglering av befolkningsutvecklingen som livsmedelstillgångar och sjukdomar tidigare haft på befolkningstalen. Befolkningsökningen blev explosiv, från 1950 till 1990 ökade världsbefolkningen från 2550 miljoner till 5300 miljoner, dvs. mer än fördubblades på 40 år. Städer som haft några få miljoner invånare växte till 10, 15, 20 miljoner, framför allt i utvecklingsländerna.

Politiskt blev de flesta av de gamla kolonierna självständiga stater men de erövrades ännu en gång av Västerlandet genom att anamma Västerlandets teknik, affärsmetoder och utbildning. Världsbefolkningen fortsatte öka och är i dag – 2009 – 6900 miljoner. Man kunde tro att två världskrig skulle ha avskräckt Västerlandet från vidare planering av storkrig och Europas gamla stormakter insåg också att deras stormaktsstatus var otillräcklig i den globaliserade världen och bildade den Europeiska gemenskapen, som skulle omöjliggöra europeiska inbördeskrig och möjliggöra för Europa att återerövra den stormaktstatus som de enskilda kolonialländerna förlorat. Samtidigt var världspolitikerna snabba att börja planeringen för nya krig.

Motsättningen mellan det kapitalistiska Västerlandet och den kommunistiska Sovjetunionen ledde till de fientligheter som kallades ”det kalla kriget”. Redan 1951 bildades militäralliansen NATO med USA och Canada som amerikanska medlemmar och 10 Västeuropeiska stater. Givetvis var Sovjetunionen snabbt i stånd att bygga atombomber. USA:s svar var - redan på 1950-talet - en plan att förinta 100 sovjetiska städer med bomber av en sprängkraft som svarade mot 800 Hiroshimabomber. Världens folk fördömde med rätta Tysklands förintelse av 9 miljoner judar och romer, men det tog tid innan man insåg att Nato och Sovjetunionen planerade för hela mänsklighetens snabba förintelse genom ett storskaligt kärnvapenkrig. Den möjligheten är fortfarande aktuell.

Efter kommunismens fall år 1990 i Sovjetunionen blev det liberala västerländska samhällssystemet en global förebild för de flesta stater. Under senare delen av århundradet betecknades utvecklingen i världen som ”globaliseringen”. Det betydde att produktions och konsumtionsmönster – den nyliberala marknadsekonomin – överskred alla politiska gränser. Produktion, konsumtion, varuhandel, transporter internationaliserades och stora transnationella och multinationella företag stod för en allt större del av världshandeln. De största av dessa företag hade en ekonomi som vida översteg ekonomin i den större delen av världens 192 fria stater. Naturligtvis ökade snabbheten i förbrukning och förstörelsen av jordens energi – och naturresurser. Eftersom de fossila bränslena var den energikälla som höll detta system i gång var det naturligt att de stora oljebolagen återfanns bland de största av dessa multiföretag. Den fossila energin var så lättillgänglig att den kom att dominera energianvändningen och uppgå till 80% den globala energitillförseln. De gamla flödande energikällorna solvärme, ved, vatten- och vindkraft blev ofta utkonkurrerade och ansågs gammalmodiga.

9. Röster i öknen

Denna våldsamma exponentiella tillväxt där världsbefolkningen fördubblas på 40 år och där världens kolreserver kan vara slut på hundra år och där oljeutvinningen beräknas sjunka från början av 2000-talet noterades givetvis av vetenskapsmän som hade tillräckliga kunskaper om fakta. Redan på 1960-talet började enstaka röster ifrågasätta den teknik- och tillväxtfilosofi som dominerade. 1962 utkom Rachel Carsons ”Tyst vår”

På 1970-talet var det åtskilliga vetenskapsmän som konstaterade att obegränsad exponentiell tillväxt av befolkning, resursanvändning och energiförbrukning på en begränsad planet är en omöjlighet och kommer att leda till katastrofala kriser om man låter tillväxten fortsätta okontrollerat. Miljöfrågorna hade fått plats i den offentliga debatten. 1972 hölls i Stockholm FN:s första stora miljökonferens. Som förberedelse utarbetades ett diskussionsunderlag ”Only one Earth” med hjälp av 152 experter från hela världen. Mycket tydligt visades att den våldsamma tekniska utvecklingen skulle leda till stora problem för hela jorden . En sammanslutning av ledande affärsmän – ”Romklubben” gav i uppdrag till ett antal forskare vid MIT (Massachusetts Institute of Technology) att med hjälp av den allt mer avancerade datortekniken beräkna konsekvenserna av den teknisk-ekonomiska och befolkningsmässiga världsutvecklingen om de då gällande trenderna fick fortsätta att styra utvecklingen. Resultatet presenterades i en rapport: ”Limits to Growth” 1972, som blev föremål för stor uppmärksamhet och debatt.

Den ökande koldioxidhalten i atmosfären påpekades som ett problem och i FN-rapporten påpekades att om jordens temperatur skulle stiga med 2 grader skulle polarisarna smälta med oöverskådliga följder. Framtidsdebatten på 1970-talet ebbade ut till förmån för nyliberalismen och marknadsekonomin med den ”ekonomiska tillväxten” som allt överskuggande mål. 1970-talets varnande röster blev enstaka röster i öknen som ingen lyssnade till. Tvärtom, på 1980-talet växte övertygelsen att genom teknikutveckling, marknadsekonomi och tillväxt skulle alla problem lösas inklusive miljöproblem, överbefolkning och världssvält. Varnande röster slutade man att lyssna till.

10. Jorden har feber

Dock, naturen låter inte lura sig. Från 1908 till 2008 har den globala medeltemperaturen stigit med 0.8 grader C. Kurvan är visserligen inte jämn, vilket antyder att det finns andra fenomen, exempelvis förändringar i solaktiviteten, som också påverkar jordens temperatur. Det omkullkastar dock inte vetenskapliga fakta om växthuseffekten. Växthusgaserna har ett avgörande inflytande på jordens temperatur och vi har nu nått en kritisk situation där smältande permafrost ökar halten växthusgaser i atmosfären samtidigt som havens förmåga att absorbera CO2 minskar och polarisarna smälter vilket minskar polernas albedoeffekt (spegeleffekten) så att mindre värme reflekteras bort från jorden.

Men det är inte det enda febertecknet. Människorna tycks också ha fått feber. Det gäller i varje fall den rika delen av mänskligheten. Trots att de flesta har fått det materiellt bättre ökar hetsen i samhället. Resorna skall gå allt snabbare man skall ständigt vara tillgänglig – uppkopplad per mobil och dator. Allt fler TV kanaler sänder allt fler program under dygnets alla timmar. Det gäller att följa gällande modetrender. Allt blir kortsiktigt. Där ekonomin dominerades av årsrapporter gäller i dag kvartalsrapporter. Långsiktiga beslut är beslut som gäller den närmaste två, tre åren. Kroppsliga defekter och sjukdomar skall lösas med nya läkemedel. Kroppens egen läkeförmåga är för långsam.

Samtidigt ökar verklighetsflykten. Massmedia rapporterar men analyserar inte. När majoriteten av världens klimatforskare är överens om klimathotet letar massmedia rätt på några vetenskapsmän som pekar på att det kan finnas andra faktorer som påverkar klimatet. Det lugnar många och utvecklingen beskrivs genom åtgärder för ökad tillväxt som vanligt. En lågkonjunktur skall inte betyda något trendbrott, trots att ett trendbrott är vad som behövs, inte i morgon utan just nu. Mänskligheten har drivit sitt hem, jorden, till gränsen. Jordbruksmarken kommer inte att räcka när befolkningen ökar och de energiintensiva odlingsmetoderna måste överges när den fossildrivna gröna revolutionen har nått vägs ände.

Dessutom förminskar både klimatförändringar och exploatering av jordbruksmark för andra ändamål, liksom en tilltagande brist på färskvatten möjligheterna att försörja den ökande världsbefolkningen. Just nu har antalet svältande människor i världen ökat till 1000 miljoner medan man beräknar att ytterligare 2000 miljoner är mer eller mindre undernärda. Tekniksamhället kan inte växa vidare när vi av klimatskäl inte kan använda den lagrade solenergin. Därför måste avvecklingen av det fossilenergidrivna tekniksamhället starta nu.

11. Den nya tidens slut

Den hetsiga världsutvecklingen går mot ett crescendo och sedan ett plötsligt slut. Mänskligheten under Västerlandets ledning exploaterar, förbrukar och förstör jorden med dess tillgångar. Det kallas ekonomisk tillväxt men leder till att jorden med mänskligheten och alla våra medvarelser blir allt fattigare:
* Luften har förgiftats på många sätt. Det som i dag framför allt uppmärksammas är växthuseffekten genom CO2 utsläpp, utsläppa av metan, lustgas etc. Utsläppen ökar luftens medeltemperatur och vid en viss temperaturökning kan utsläppen och temperaturhöjningen bli självförstärkande Men man skall inte heller glömma utsläppen av svaveloxider som försurar mark och vatten, ozonnedbrytande gaser som ökar uv-strålningen, sot och partikelutsläpp som hotar hälsan, etc.
* Haven försuras av CO2-utsläppen vilket påverkar korallreven och algernas reproduktion. Rovfisket har lett till artutrotning och minskar havens förmåga att ge näring till människorna. Den största faran ligger kanske i nedsmältningen av ismassorna på Grönland och Antarktis genom växthuseffekten: Havsytan stiger på grund av temperaturhöjningen och ismassornas avsmältning och alla lågt liggande befolkningscentra och jordbruksområden kommer att drabbas av översvämning.
* Världens färskvattentillgångar är av avgörande betydelse för det jordbruk som skall föda en mänsklighet som redan delvis svälter. Fossilt vatten pumpas upp och sinar. Växthuseffekten har redan lett till snabb smältning av de glaciärer, som ger rättidig bevattning till jordarna i Indien, Kina, Egypten, Peru, etc. Växthuseffekten leder till ökenutbredning och torka i områden som tidigare var fruktsamma.
* Världens jordbruksmarkers odlingsbarhet minskar genom vattenbrist. Förstöring av odlingsbar jord sker genom asfaltering för anläggandet av vägar, genom urbanisering, genom försaltning och förgiftning. Den högintensiva jordbrukstekniken, med oljebaserade kvävegödselmedel, oljebaserade bekämpningsmedel, oljebaserade brukningsmetoder och nu även med GMO-modifierade grödor, har nått vägs ända, eftersom den fossila energin sinar och dessutom redan dessförinnan blir oanvändbar om vi vill rädda oss från en klimatkatastrof.
* Världens skogar, särskilt regnskogarna hotas av utrotning genom mänsklig exploatering och av växthuseffektens temperatur- och klimatändringar. Resultatet blir förstärkning av växthuseffekten genom storaCO2-utsläpp.

Den världsekonomiska kris som just nu upptar hela industrisamhällets uppmärksamhet tror man skall kunna lösas genom att återgå till den högeffektiva exploateringen av en redan svårt sargad planet. Uttryck som: ”vi måste få fart på tillväxten”, ”vi måste få människorna att investera och konsumera”, ”bankerna måste se till att människorna kan få krediter” visar att man inte förstår världens situation.

Om inte ett kärnvapenkrig leder till den snabba förintelsen så kommer överexploateringen av jordens alla naturresurser plus växthuseffekten med dess följdverkningar: stigande medeltemperaturer från dagens 0,8 grader till 2 och 3, 4, 5 och 6 grader leda till den gradvisa, men säkra, totala förintelsen. Alternativet finns fortfarande att mänskligheten besinnar sig nu och ändrar sin livsstil och inrättar sig efter det livsuppehållande systemets villkor. Det är inte frågan om en avlägsen framtid utan det gäller vår tid de närmaste årtiondena – ja den har redan börjat vår tid, våra barns och barnbarns tid – 2000-talet – överlevnadens och besinningens århundrade.

Ingenting varar för evigt och ju högre tempo desto häftigare blir tempobytet. Vi är på väg mot ett stup. Det livsuppehållande systemets villkor är att mänskligheten liksom allt annat biologiskt liv på planeten på ett hållbart sätt utnyttjar den energi som solen kontinuerligt skänker jorden och de andra resurser som jorden bjuder på skall brukas med återhållsamhet, inriktat på återanvändning.

Resurserna skall dessutom delas rättvist med alla våra medvarelser, växterna och djuren.. Vi har åtta år på oss att byta tempo enligt Marc Lynas i boken ”Sex grader”. Det är intressant att studera ”Rom-klubbens rapporten” från början av 1970-talet, ”Tillväxtens gränser”. Där saknas visserligen exakta tidsprognoser, men oberoende av varierande antaganden om val av utvecklingsstrategier så pekar alla utvecklingssimuleringarna på drastiska skred – befolkningsminskning - i mitten på 2000-talet genom resursbrist, förgiftning, svält.. På samma sätt gjorde King Hubbert träffsäkra prognoser för uttömningen av jordens oljetillgångar redan på 1960-talet. ”Hubberts peak” skulle inträffa omkring år 2000.

Nu är vi där. Sedan 1980 har världen årligen förbrukat mer olja än som upptäckts. Nu går det inte att pumpa upp tillräckligt ur befintliga källor som töms en efter en och de nya är alltför få och alltför små. Oljeindustrin liksom med den associerade industrier har ständigt försökt att dölia och förneka detta, men inget tyder på att inte King Hobberts prognos stämmer. Det gjorde de 1970 när det gällde USA:s oljetillgångar. Men oberoende av detta är det oacceptabelt med hänsyn till klimatet att bränna ens den fossila energi som vi kan få fram.

12. Och sedan

I dag kommer c:a 80 % av världens årliga energianvändning från fossila källor. Skall vi rädda mänskligheten från de många katastroferna måste användningen av dessa 80 % avvecklas inom några årtionden, säg senast 2020. Dessa energimängder kan knappast någonsin ersättas av den flödande solenergin, särskilt inte när det samtidigt uppträder brist på metaller och andra råvaror, i stället krävs drastiska livsstilsförändringar.

Det kommer att krävas en helt ny kultur, en kultur där närhet, småskalighet, energieffektivitet blir normen Vi vet redan att dagens temperaturhöjning på 0.8 grader har lett till ett mera nyckfullt klimat med flera orkaner, våldsamma regn, översvämningar, på vissa håll olidlig värme, torrperioder, skogsbränder och ökenutbredning.. Mänskligheten har redan hunnit långt i förstöringen av sina livsbetingelser. För att återställa världens livsmiljö behöver vi med biosystemets hjälp återställa atmosfären åtminstone till en koldioxidhalt av 350 ppm. Alla brotten mot livssystemen: luften vattnen, jorden, skogen måste bringas att upphöra genom lagstiftning och om nödvändigt bestraffas. Hela den snabba mobiliteten i världen, som baseras på förbränningsmotorer, bilar, flygplan, fartyg kommer att upphöra.

Dagens livsmedelssystem, som kräver 10 till 100 gånger mer energi för sin framställning av maten än den energi som hamnar på våra matbord, måste drastiskt reformeras för att bli koldioxidfritt och resurssnålt. Vårt enda hopp är att den ”Nya tidens” livsstil och tekniktro ersätts med nya insikter. Solenergi, ren luft, jordbruksmark och rent vatten blir mänsklighetens största tillgångar. Att de människor som förbrukar mest – huvudsakligen i Västvärlden - måste förändra sin livsstil mest är en självklarhet. Att åtgärder för en minskning av världsbefolkningen måste sättas in är också nödvändigt. Förhoppningsvis skall det ske med humanistiskt acceptabla metoder.

Det andra alternativet är den totala katastrofen - förintelsen. Dvs. mänskligheten fortsätter med ”business as usual” tills klimatkrisen blir självförstärkande: Översvämningar, massdöd, folkvandringar, krig och biologisk förändring av hela vårt livssystem vilket utplånar större delen av, eller kanske hela, mänskligheten. Låt oss anta: År 2040 är ”Den Nya Tiden” slut efter 540 år. Skall det då finnas någon som kan skriva den historiska epokens slutkapitel. Låt oss hoppas det, det beror på om mänskligheten nu, i början av 2000-talet, kan förstå sin situation och göra de nödvändiga snabba förändringarna i sin livsstil och resursförbrukning. Vad skall vi kalla den tid som följer efter ”Den nya tiden”? Kanske ”Besinningens tidevarv” - om det över huvud taget blir någon ny epok för människan.                                                              

Lars Norberg 090215