Hundra år tillbaka i tiden I början av 1900-talet inrättades statslån till egnahemsbyggare: till arbetare, torpare och hantverkare på landsbygden, där 80 % av befolkningen bodde. Sveriges väl är beroende av småjordbrukens utveckling, resonerade man! Under en fyrtioårsperiod beviljade staten över 100 000 lån till personer som ville bo på egen jord. Den stora flyttströmmen under 1900-talet gick dock från landsbygd till industriorter och städer, där egnahem också började byggas.

Under andra världskrigets avspärrning hade Sverige ett miljövänligt växeljordbruk. Befolkningen kunde försörjas i stort sett utan fossila bränslen. Trädgårdar med grönsaker, potatis, fruktträd och bärbuskar bidrog. Inom jord- och skogsbruk stod hästen för huvuddelen av dragkraften.

Under andra halvan av 1900 talet mekaniserades jord- och skogsbruk. Människorna blev färre och maskinerna större. Insatsen av energikrävande handelsgödsel, foder- och bekämpningsmedel ökade. Lantbrukare blev maskinskötare och leverantörer till en storskalig livsmedelsindustri och handel. Handelsträdgårdar blev bostadsmark. De små jordbruk som staten varit med och skapat under första halvan av 1900-talet avvecklades aktivt under den andra halvan. I början av 2000-talet har vi blivit helt beroende av ett energikrävande globalt försörjningssystem.

Under fossilenergins epok har all verksamhet specialiserats, koncentrerats och blivit storskalig.

Det gäller också boendet. Flerbostadshus, radhus och villor har samlats till områden för bara boende.

Resultatet är att både varor och människor ständigt måste förflyttas långa sträckor. Levnadsstandarden har stigit enormt, men till vilket pris?

EU har gett oss ett system där vem som helst med gott om pengar kan köpa upp jordbruksmark. Stora kapital finns hos enskilda personer, med andra ambitioner än jordbruk. Markköpen är ett allvarligt hot mot ett långsiktigt hållbart samhälle. Hästgårdar kanske återigen kan producera livsmedel men hur är det med golfbanor?

Hållbara systembyggare behövs

Viktiga erfarenheter för en hållbar försörjning finns att hämta på många håll, från kärngårdar, trädgårdsstäder och ekobyar till system med urtida rötter t ex i Sydostasien. Nya förslag utvecklas också där boende, odling och annan försörjning kombineras. Kombinationen gör det lättare att förena ekologisk och social hållbarhet med ekonomi, även vid dagens prisrelationer. Sådana ekoenheter, verksamhetsbyar eller vad de nu kallas kan ge livsmedel inte bara till sina egna innebyggare utan också förse ett större område. Tio hektar mark kan förse 1 000 personer med de mest efterfrågade och viktigaste ”närprodukterna”.

Även om de flesta beslutsfattare har en annan idé om utveckling, vill många människor använda sitt sparande för investeringar i en begriplig lokal hållbarhet. Det behövs en organisation som kan kanalisera sådana sparares kapital. JAK kan spela en viktig roll. Det behövs också kunnigt folk som kan köpa upp mark och tillsammans med intressenter organisera byggande. Det behövs systembyggare som kan koppla samman delar till väl fungerande helheter av närande verksamheter, med en god balans mellan eget och gemensamt. Det sociala och kulturella livet måste fungera.

P S Myndigheterna behövs i processen. Stockholms Stad planerar nu att sälja 24 000 hektar jord- och skog, f d expansionsmark, som staden äger i kranskommuner. Det skulle vara framsynt och få stor betydelse för Staden, för Sverige och internationellt om Stockholms Stad såg till att delar av denna mark kunde användas för utveckling av en hållbar försörjning, istället för att bara säljas ut till högstbjudande.

Nils Tiberg

http://www.theoildrum.com/

http://eroei.com/eval/net_energy_list.html

http://www.energybulletin.net/primer.php

http://avbp.net/en/ eko-enheter

http://www.holon.se/folke/Note: forwarded message attached.