Hur gör vi en rättvis värld möjlig?

Var står vi i arbetet för att göra en annan - och rättvis - värld möjlig?

Vilka saker är viktiga att mäta när det gäller världens utveckling?

Hur mäter vi/vem dom?

Hur ser vi till att de uppmärksammas av allmänhet och politiker?

Och hur ser vi till att få övergripande fakta för att själva påverkas? Vi behöver få glädjas åt framgångarna och anpassa teorin och verktygen efter de faktiska resultaten?

Låt oss hjälpas åt att tänka efter och föreslå vad som är viktigt att mäta och veta. Det är inte så självklart vilka frågor vi ska ställa oss, men det gör det inte mindre viktigt. Men varför ska kursen mellan kronan och dollar och euro rapas upp varje dag i media, men inte ens en gång om året får vi veta om det dör fler eller färre medmänniskor i svält i år än i fjol? Eller om användningen av olja håller på att bli mer - eller mindre - rättvist fördelad? Eller utvecklingen av koldioxidutsläppen? Eller om vi delar mer eller mindre lika idag jämfört med förra året?

Vilka frågor vill du ha svar på, och vilka känner du till svaren på? Vilka tycker du är relevanta?

Den holländska ekonomen Jan Tinbergen gjorde en gång på 70-talet en skiss över hur vi skulle kunna få en rättvis värld. Han räknade statistiskt med olika antaganden om ekonomisk tillväxt och bistånd. Han kom fram till att på 40 år skulle det vara möjligt.

Jag kommer inte ihåg hur rättvist det skulle blivit, men det var en konstruktiv och imponerande kalkyl. Och inte särskilt avskräckande för oss som skulle ge bistånd, vår standard skulle inte sjunka.

Däremot vet jag att det är snart 40 år sedan 70-talet och att visserligen har fler människor det bättre - i absoluta tal - men klyftorna har aldrig varit större och det är inte osannolikt att fler människor har det sämre också. Tidskriften National Geographic skriver i sitt septembernummer om de 27 miljoner slavar som finns i världen idag. Och de menar slavar. Sannolikt har det aldrig tidigare i världens historia funnits så många slavar. Själva har vi - i snitt - mer än dubbelt så hög realinkomst nu jämfört med 1960.

Den indiske forskaren Anil Agarwal pekade på 80-talet på rättvisefrågan när det gäller utsläppen av växthusgaser. Han vände sig mot att minskningen av utsläppen skulle baseras på ett lands totala utsläpp. Istället menade han att varje individ hade "rätt till" ett visst utsläpp. En indier eller kines orsakar så oerhört mycket mindre utsläpp än en europé eller nordamerikan. Det vore därför absurt med mål om att alla länder ska minska sina utsläpp med samma procentsats. En del länder/människor måste ha rätt att öka sina.

nyl_03

Ansatsen, att sätta upp tydliga mål för en rättvis och uthållig värld och börja räkna konkret på hur vi kommer dit har funnits länge, för att många tycker den är viktig och riktig.

DN-journalisten Gert Svensson betade av några olika områden för att se vad som var rimligt i ett hållbarhets- och rättviseperspektiv i artikelserien Din beskärda del 1995. I artikeln om pappersförbrukning sa experten att 100 kg papper per världsmedborgare och år är vad vi kan unna oss. Om vi ska vara solidariska med andra och vara rädda om världens skogar. Svensken använde då 232kg - mest i Europa - och det globala genomsnittet var 48. För ett års DN gick det åt 130kg. 1 liter bensin per dag för resor och godstransporter (som drar 30% av litern) bedömdes som lämpligt ur utsläppssynpunkt - istället för de 3,4 liter som var snittet för svensken då. Osv.

Beräkning av de ekologiska fotavtryck som vi gör på olika områden har under de senaste årtiondena utvecklats till en allt exaktare beskrivning av det globala läget och utvecklingen. Se artikel bredvid.

FN1s så kallade millenniemål är också ett försök att rikta in våra blickar och tankar och känslor på väsentligheter. 191 länder i världen har åtagit sig att se till att vi når följande mål:

* Fattigdom och hunger ska halveras till 2015

* Alla barn ska gå i grundskola 2015

* Jämställdheten ska öka och kvinnors ställning stärkas

* Barnadödligheten ska minska med två tredjedelar till 2015 5. Mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar till 2015

* Spridningen av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar ska hejdas till 2015

* Miljömässigt hållbar utveckling ska säkerställas till 2015

* Skapa globalt samarbete genom ökat bistånd, rättvisa handelsregler och lättade skuldbördor i utvecklingsländerna

FN:s Human Development Report jämför sedan 1990 världens länder inte främst när det gäller hur hög produktion de har utan hur de är lyckas med att tillgodose medborgarnas viktigaste behov! Djärv tanke.De bryr sig om livslängd, barnadödlighet, läskunnighet och utbildning. Precis det som människorna i världen bryr sig om. För vad hjälper det om ett land har aldrig så hög produktionssiffra per invånare om inte invånarna har glädje av det i form av längre liv, färre barn som dör i onödan, bättre utbildning osv?Många organisationer och institutioner samlar uppgifter om världens utveckling och ger sina bidrag till att mäta framstegen och bakslagen konkret. WorldWatch Institute, Human Rights Watch, Amnesty osv. Tipsa mig gärna om fler.

Omvärldsbilder är en fantastisk källa på nätet. Omvärldsbilder bygger på att hämta material ur det rika flöde som kommer från källor som täcker FN-systemets arbete, rapporter från mänskliga rättighets- och frivillig-organisationer, miljöorganisationer,forskningsinstitutioner samt stora nyhetsbyråer.

Min tanke är att vi skulle vara betjänta av att ha en dag - kanske vårdagjämningen - när vi försöker se mer samlat hur världen och Sverige står när det gäller att åstadkomma en rättvis och hållbar värld. På några centrala områden!

Tror du på själva grundtanken kan du väl höra av dig. Kanske kan vi i en informell arbetsgrupp fundera över det. Vad vill vi veta och vill vi mäta och vad känner du till för viktiga uppgifter om den globala utvecklingen som inte kommer fram idag men som vore värda att åtminstone en dag om året få stå i centrum.

Det har hänt mycket sen 1968 då jag var med och demonstrerade utanför regeringskansli och riksdag. För att det svenska en-procent-målet för biståndet skulle uppnås snabbare än vad regeringen då föreslog riksdagen. Sen dess har världen både blivit bättre och sämre när det gäller att dela lika på resurserna på ett hållbart sätt. Det är en del kvar att göra.

Idag träter ekonomer över om klyftan vidgas eller inte - dvs en skola betonar att många fattiga länder växer med högre %-siffror än rika länder.

Men om den som har 100 kronor växer med tio procent blir det tio kronor, men den som har tusen kronor och bara växer två procent drar ändå ifrån, eftersom det blir 20 kronor.

Och mellan 1970 och 1998 har klyftorna mellan rika och fattiga i världen ökat kraftigt. Dvs om man mäter det som skillnaden i absoluta tal i genomsnittsinkomst mellan den femtedel av världens befolkning som lever i länderna med högst inkomst och den femtedel som lever i länderna med lägst inkomst. Klyftan har ökat från 12 000 dollar till 21 300 dollar.

Det utesluter inte att stora grupper också i fattiga länder i världen fått det mycket bättre under samma period. Men redan rika grupper har dragit ifrån ytterligare. En studie som gjordes för Världsbanken över åren 1988-1993 visar att inkomsterna under perioden ökade i genomsnitt med 5,7% per världsinnevånare. Men hela ökningen gick i verkligheten till den femtedel av världens befolkning som redan hade mest. Deras inkomster steg med 12% medan de fattigaste fem procenten i botten istället förlorade en fjärdedel av sina inkomster.

Johan Sanne

Västerlånggatan 8A, 92 33 KalmarSweden

tel 0480 252 82 eller 0480 229 82