Robert O. Becker, en av de mest framstående forskarna när det gäller upptäckten av livets elektriska natur, skrev redan på 1980-talet i sin bok ”The Body Electric” att ”även om vi överlever de kemiska och kärnfysiska hoten mot vår existens, är det risk att den ökande elektromagnetiska föroreningen kan sätta igång irreversibla processer som leder till att mänskligheten utrotas innan vi ens förstår vad som håller på att ske.”

Sedan dess har det skett en radikal ökning av de elektromagnetiska fält och den mikrovågsstrålning som vi utsätts för dygnet runt, året om, livet ut. Många oberoende forskare, observanta läkare och miljömedvetna människor världen runt är allvarligt oroade över utvecklingen.

Ingenting har på så kort tid förändrat vår biologiska livsmiljö som den explosionsartade utvecklingen av trådlös kommunikationsteknik. Bakom kulisserna pågår samma intensiva lobbyverksamhet, med styrd forskning, riskförnekande och påverkan på beslutsfattare och press som vi så väl känner till när det gäller GMO, växthuseffekten, kemikalier, läkemedel osv osv.

Miljöorganisationer i Europa har vaknat till medvetande om elektrosmogens risker, men i Sverige är det skrämmande tyst.

Om vi i bilismens barndom hade valt en annan typ av motor hade vi haft mindre problem att brottas med idag. Nu är vi i full gång med en ny förförisk teknisk utveckling, och lika obenägna att ställa viktiga frågor som vi var då.

Detta vill vi ändra på. EEA (Europeiska miljöbyrån) konstaterade i början av seklet i sin ”Late lessons of early warnings” att det aldrig är myndigheter och deras handgångna forskare som upptäcker miljökatastrofer, utan den observanta allmänheten och de obekväma forskarna.

Elektrosmogen är en riktigt obekväm fråga därför att den tvingar oss att söka kunskap om och ta ställning till sådant som vi tycker är så bekvämt och praktiskt – men så är det väl med alla viktiga miljöfrågor?